Varför?
Jag glömde bort att jag har börjat att blogga igen. Det är varför som jag inte har bloggat på ett tag. Jag glömde bort.
Förlåt.
Idag. Jag har ångest. Bakfylle-ångest. Tänker tankar om hur dålig jag är och hur ledsen jag är. Tänker på hur kasst mitt liv är.
Varför gör man så?
Varför hatar man sig själv när man redan är på botten?
Varför? När man egentligen borde tänka tankar som hjälper en att ta sig upp från botten igen och inte tankar som trycker en ännu längre ner. Man borde tänka på hur duktig och fin och vacker man är. Man borde tänka på allt som man har gjort, på allt som man har lyckats med. Man borde tänka på vilket underbart liv man har.
Varför är man så jävla duktig på att förtränga alla dem bra tankarna när man är bakis, och bara fokusera på dem dåliga?
Nej nu strejkar jag. Inte en minut till vill jag vara såhär. Nu går jag ut och är lycklig. Ha ångest och vara ledsen kan jag vara någon annan gång. Nu pallar jag bara inte med den patetiska människan jag själv är just nu längre.
För ja, man bestämmer ju faktiskt själv hur man vill vara, om man vill vara lycklig eller olycklig. Om man ska ta tag i saken, göra någonting åt situationen eller bara sitta och beklaga sig över den. Olyckliga människor har på sätt och vis bara sig själva att skylla.
Förlåt.
Idag. Jag har ångest. Bakfylle-ångest. Tänker tankar om hur dålig jag är och hur ledsen jag är. Tänker på hur kasst mitt liv är.
Varför gör man så?
Varför hatar man sig själv när man redan är på botten?
Varför? När man egentligen borde tänka tankar som hjälper en att ta sig upp från botten igen och inte tankar som trycker en ännu längre ner. Man borde tänka på hur duktig och fin och vacker man är. Man borde tänka på allt som man har gjort, på allt som man har lyckats med. Man borde tänka på vilket underbart liv man har.
Varför är man så jävla duktig på att förtränga alla dem bra tankarna när man är bakis, och bara fokusera på dem dåliga?
Nej nu strejkar jag. Inte en minut till vill jag vara såhär. Nu går jag ut och är lycklig. Ha ångest och vara ledsen kan jag vara någon annan gång. Nu pallar jag bara inte med den patetiska människan jag själv är just nu längre.
För ja, man bestämmer ju faktiskt själv hur man vill vara, om man vill vara lycklig eller olycklig. Om man ska ta tag i saken, göra någonting åt situationen eller bara sitta och beklaga sig över den. Olyckliga människor har på sätt och vis bara sig själva att skylla.
Kommentarer
Postat av: Nån som vet
Knappast. Inte en chans. Man kan vara deprimerad eller psykiskt sjuk på andra sätt, och det är ju en sjukdom som vilken annan sjukdom som helst. Man säger ju inte att ett barn som har DS får skylla sig självt.
Postat av: Anonym
när hade du tänkt börja skriva igen? ja vill läas nå kul och inte alla andra torra bloggar!
kiss
Trackback
