Jag är så värdelös..
Vill jag berätta om min dag? Eh nej, men hey here we go... Första plåtningen som var för ett italienskt klädmärke, den gick lysande, de höjde mig till skyarna och jag var fantastisk! Jag älskade det! Varenda minut sög jag i mig och jag kommer alltid att minnas de som kanske mitt livs bästa 4timmar!
Den andra plåtningen var en prov-plåtning för att se om jag fick jobbet eller inte. Men den jävla taxin körde fel väg och det var tok-mycket köer så när jag äntligen kom fram så var jag över en timme sen.. Not good at all. Första jag fick var en utskällning av en bitch (som tyvärr var både snygg och smal..) sen kom M som var ansvarig eller vad man ska säga, han hälsade inte ens på mig utan gick rakt förbi. Tjejen (bitchen som skällt ut mig) fick säga till honom att det var jag som var modellen ("som var sen" var hon ju tvungen att tillägga, of course) och han gav mig en enda kort blick och mummlade ngt på italienska innan han gick iväg. Tjejen sa att jag skulle sätta fart och pekade mot en dörr där fotograferingen skulle ske.
Sminkningen var hemsk, de slet och drog i mig och gjorde mig så ful... Sen fick jag på mig en fantastisk klänning som stylisten tyckte "satt lite för tajt på mig" . Hållå "ångestattack-jag-är-världens-fetaste".. Iaf själva plåtningen var om möjligt ännu hemskare, den var en katastrof. Fotografen pratade bara på italienska så jag förstod knappt hälften och när jag inte förstod hur han ville att jag skulle göra så suckade han bara och skakade på huvudet.
Jag ville bara att allt skulle ta slut, försvinna för alltid. MIna tårar tycks aldrig ta slut nu, jag är så patetisk. Önskar att jag vore bättre. Men nej, jag är bara så värdelös.
Den andra plåtningen var en prov-plåtning för att se om jag fick jobbet eller inte. Men den jävla taxin körde fel väg och det var tok-mycket köer så när jag äntligen kom fram så var jag över en timme sen.. Not good at all. Första jag fick var en utskällning av en bitch (som tyvärr var både snygg och smal..) sen kom M som var ansvarig eller vad man ska säga, han hälsade inte ens på mig utan gick rakt förbi. Tjejen (bitchen som skällt ut mig) fick säga till honom att det var jag som var modellen ("som var sen" var hon ju tvungen att tillägga, of course) och han gav mig en enda kort blick och mummlade ngt på italienska innan han gick iväg. Tjejen sa att jag skulle sätta fart och pekade mot en dörr där fotograferingen skulle ske.
Sminkningen var hemsk, de slet och drog i mig och gjorde mig så ful... Sen fick jag på mig en fantastisk klänning som stylisten tyckte "satt lite för tajt på mig" . Hållå "ångestattack-jag-är-världens-fetaste".. Iaf själva plåtningen var om möjligt ännu hemskare, den var en katastrof. Fotografen pratade bara på italienska så jag förstod knappt hälften och när jag inte förstod hur han ville att jag skulle göra så suckade han bara och skakade på huvudet.
Jag ville bara att allt skulle ta slut, försvinna för alltid. MIna tårar tycks aldrig ta slut nu, jag är så patetisk. Önskar att jag vore bättre. Men nej, jag är bara så värdelös.
Kommentarer
Trackback
