delindaaa

Hej bloggen! Hur mår ni alla därute? Jag lever även om jag inte har bloggat på ett tag och jag mår toppen. Kanske är det just därför som jag inte har bloggat, för att jag lever och mår toppen? Har inte känt och känner fortfarande inget behov av att blogga. Men ändå är jag inte riktigt redo för att ta farväl av er ännu.

Ni kan aldrig ana vad denna blogg har betytt för mig, få skriva av sig på ett ärligt sätt, att våga att blotta sig själv, läsa mina egna texter och tankar och på så sätt få ett annat perspektiv på det hela. Få ta del av era åsikter, en del av er är så gulliga att jag bara vill krama om er, ni har hjälpt mig och stöttat mig mer än vad ni kan ana. Även ni andra som inte har varit riktigt fullt så trevliga har hjälpt mig (surt va om ni nu hatar mig så mkt?!), genom era kommentarer har jag lärt mig att se på mig själv och mitt liv på ett annorlunda sätt, se på mig själv genom era ögon. Hur bortskämd och ytlig jag är, hur jag bygger upp hela mitt liv kring yta, kring saker som egentligen inte spelar så stor roll. Att jag faktiskt själv (medvetet eller inte) skapar mina egna problem för att jag är just uttråkad med mitt enkla liv. Att jag faktiskt nästan aldrig tänker på allt som jag är och har utan bara fokuserar på vad jag inte är och inte har.

Visst ibland kan det vara synd om mig, men när allt kommer omkring så finns det så många därute som det är mer synd om. Ni som har riktiga bekymmer, ni som inte har råd att betala räkningarna eller att köpa mat till era barn, ni som blir slagna, ni som inte kan göra er förstådda, ni som själva inte förstår, ni som helt saknar möjligheter. Jag pratade faktiskt med Jenny om detta, om hur det kommer sig att vi båda lever liknande liv, med liknande bekymmer och båda är medvetna om den andres situation med ändå inte pratar med varandra om det. Okej om vi fortsätter våran låtsaslek inför alla andra men varför för varandra?

Ni vet den där tjejen i eran klass, i eran bekantskapskrets som ni beundrar och är avundsjuk på? Jag och Jenny är sådana tjejer. Ni tror kanske att dem bara vaknar upp och fortsätter att leva sitt perfekta liv, gör spännande saker hela tiden, är tillsammans med den snyggaste killen, alltid ser snygg och moderiktigt klädd ut, får de högsta betygen, är omtyckt av alla, vinner alla omröstningar, är duktig på det mesta, har den perfektaste familjen och de finaste vännerna och ja, jag kan fortsätta i all evighet här.

Men varför tror ni att ni tror allt detta om mig? Jo därför att jag vill att ni ska tro det såklart! För att jag kämpar varje dag för att uppretthålla den perfekta fasaden. Jag umgås med männsikor som jag inte alls tycker om, bara för att dem är bra för min image, jag går på fester för att det förväntas av mig att göra det, jag försöker ständigt hitta på nya saker för att ni andra ska se vilket spännande, fartfyllt och roligt liv jag lever, jag motsår mer mat och tränar mer än jag erkänner för att ni ska tro att jag bara är sådär perfekt smal utan att anstränga mig, till de flesta viktigare fester så blir jag sminkad och fixad av riktiga makeup-artister och frisörer för såklart måste jag vara snyggare än alla andra, jag kämpar som en tok för att få de bästa betygen och även om det inte går så ger jag aldrig upp, då får jag bara se till att få det där betyget på ett annat sätt (jag har nog skrivit fler extra uppgifter än de flesta av er tillsammans, jag har bjudit hem mina lärare på middagar, jag har gett dem "spontana pressenter", jag har tom. kysst och strippat av mig alla klädesplag inför en lärare en gång för ett betyg) ja allt bara för att erat perfekta "avundsjuks objekt" inte får G i matte tex, jag håller alltid fasaden uppe, skulle aldrig låta mina känslor svälla över bland folk (om det inte vore bra för min image då), även om jag mår piss så ler jag alltid och säger att allt är bra. Men detta har såklart alla ni som är avundsjuka på mig ingen aning om.

Förstår ni nu hur skönt det har varit att ha denna bloggen? Ni vet inte vem jag är, för er är jag ingen speciell alls, för er kan jag vara ärlig och berätta sanningen, jag kan blotta mig inför er och skita i hur min dom blir. Varför jag inte har bloggat på senaste tiden är för att jag inte har behövt bloggen eller er, jag har inte haft något behov av att blotta mig för er, för det har jag gjort för mina vänner. Jag och Jenny har pratat på riktigt om hur saker och ting är egentligen. Jag har min underbara Adam som lyssnar och förstår, honom kan jag vara ärlig mot (om det mesta då, men hey ett steg i rätt riktning). Jag har Wille som alltid finns där och vet ni vad? Jag har nu även min bror som också finns till för mig, han lyssnar om min oro för studenten, min framtid osv. Dessutom så är mina föräldrar helt gudomliga! Även stallet har blivit en slags fristad där endast hästarna och ridningen spelar någon roll.

Men såklart så har det hänt massor av roliga saker på sista tiden, det går kanon med min häst, jag har varit på fler studentfester än jag kan minnas, mina betyg är säkra, skolhetsen är alltså slut, skönt, balen och studenten kryper allt närmare, planerna inför sommaren och framtiden är många och lockande och massa mera. Men det kommer jag berätta mera om för er snart för nu blev det långt och djupt här... haha... Jag kommer nog trots allt att fortsätta med bloggen, för jag älskar er så mycket! Haha, hur kan man älska människor som man aldrig har träffat? Hihi, PUSS på er sötnosar! /Eran Delinda