Smal = Lycklig ??
________________________________________________________________________________
Tänkte lägga upp ett "beach 2008" tips här nu snart. Känner att det var grymt längesen som jag skrev något i min "beach 2008" kategori nu. Men det finns faktiskt en annan anledning än bara lathet till att jag inte har uppdaterat den så ofta. Jag vet nämlingen att jag har en något störd syn på det här med mat, vikt och träning. Vissa kallar det ätstörningar, men jag tycker inte att jag har det. Men iaf, min poäng är att jag inte vill påverka någon negativt genom det jag skriver. Ni är rätt många som läser min blogg nu, flera hundra människor som klickar in sig här varje dag, och en del av er är säkert unga, osäkra och lättpåverkade. Jag vet själv hur det är. Jag vill vara ärlig men jag vill inte att någon ska må dåligt eller få ätstörningar av att läsa min blogg.
Jag får ofta kommentarer och nu de senaste dagarna har jag även fått ganska många mail med frågor om hur man går ner i vikt, vad jag äter och hur mycket jag tränar osv. Jag försöker att svara så ärligt det går utan att ge er en dålig och fel bild utav det hela. För de tankar som jag själv har ibland och de vidriga saker som jag tvingar min kropp att utstå är inget som jag ens önskar min värsta fiende. Vad man måste inse är att det inte finns något glamouröst med att stå lutad över en toalett med fingrarna i halsen för att spy upp det man nyss har ätit. Det är absolut inte varken kul eller särskillt hälsosamt att svälta sig själv eller när träningen/gymmet blir ett måste, ett tvång som ger dig ångesttankar om du skippar.
Jag har en kompis som jag har dansat ihop med i flera år, en jätte gullig tjej som jag har haft mycket kul tillsammans med. Vet ni vad? Den tjejen som jag en gång kände finns inte längre. Hon har gått från en glad, social och utåtriktad tjej till att bli en tyst, deppig och inåtvänd tjej som helst sitter hemma. Hon vill inte längre träffa folk, hon gömmer sin vackra smala kropp i stora bylsiga kläder och hon bryr sig inte längre om något annat än sin vikt och vad hon inte får äta är allt som hon tänker på. Att vara smal är det enda som hon lever för, det enda som hon tror spelar någon roll. För några veckor sedan så blev hon inlagd för anorexia.
Jag var där och träffade henne nyligen och det blev som ett uppvaknande för mig. Jag mindes den livfulla, populära, glada tjej som hon varit och såg på denna bleka, apatiska och olyckliga tjej som hon hade blivit. Jag kunde inte låta bli och undra om det verkligen var värt det? Var hon lyckligare nu när hon var smalare? För det är ju det som vi inbillar oss, att vi blir lyckligare bara vi blir smala. Nej denna tjej var inte lycklig, hon hatar sig själv och känner sig tjock fast hon nu blir sondmatad. Vad är det för liv?
Jag vill såklart fortfarande vara smal, fasar lika mycket som förut för att bli tjock och skulle antagligen skämmas ögonen ur mig om jag skulle äta en påse chips tex. Men det finns ett sunt sätt att gå ner i vikt och fortsätta att vara smal. Varför ska vi behöva svälta oss själva? Vem vill bli den elaka bitchen som man blir när man är så hungrig att man drömmer om mat? Vem vill tappa håret, frysa konstant och få så lågt blodtryck att man nästan svimmar när man reser sig upp? Vem vill egentligen ligga på knä vid en toalett och tvinga sig själv att spy? Hur fräscht är det på en skala? Är det verkligen vad vi vill? Hur fånigt är det inte egentligen att ligga på sitt rum och skaka av gråt och ångest bara för att man åt en chokladbit?
Varför vill man vara smal egentligen? Är det inte egentligen så att man vill vara lycklig och tror att lyckan kommer när man är smal? Men låt oss nu enas om att svält som anorexia inte leder till lycka. Du blir kanske smal men du blir knappast lycklig av att ligga på golvet på ditt rum och göra situps och räkna kalorier hela dagarna. Men tror inte heller att chipspåsen leder dig till lyckan. Jag tror att för att bli lycklig och smal ska man äta hälsosamt och röra på sig. Man ska göra roliga saker, träffa nya människor, umgås med dem som man tycker om, resa till nya spännande platser, utmanna sina rädslor och fobier, göra galna saker, man ska kämpa för det man tror på, skämma bort sig själv och sina kära, visa sin uppskattning, våga släppa in människor i sitt hjärta, våga älska. Jag tror att när man vet vad som får en att må bra och när man mår bra med sig själv så blir man lycklig.
Titta på dessa bilder. Båda tjejerna är smala. Vem tror ni är lyckligast? Vem vill ni vara?
vs 
Och till er som redan lider av någon form av ätstörning: Berätta för någon hur ni mår, kämpa för eran rätt att få må bra. Att bli frisk från en ätstörning betyder inte att man måste bli tjock, det är ren bullshit som ni själva intalar er för att fortsätta med erat sjuka betende. Men jag tycker att ni är värda både att vara smala och lyckliga. Ni kan klara det! Tillsammans kan vi klara det!
sjukt bra inlägg! Du har väldigt rätt och det är så sant. Har tyvärr redan hamnat i skiten, men andra tjejer som inte än har kommit enda ner i gropen. FORTSÄTT KÄMPA FÖR ATT INTE RAMLA NER HELT!!!
Måste säga att först var jag inte säker på om jag orkade läsa igenom inlägget men sedan gjorde jag det. Bra skrivet bra skrivet bra skrivet är väl det jag har att säga. Och så ska jag erkänna att jag har även jag ett stört sätt att se på mat, det är någonting som jag förnekar för mig själv varje dag. Men jag mår bättre nu än vad jag gjorde för ca 2 år sedan. Då gick det så långt att jag fick gå på besök hos en ätstörningsklinik men inte ens det öppnade ögonen för mig, utan det var mina vänenr som gjorde det. Men fortfarande idag så tittar jag på bilder på dessa smala kändisar och jag kan inte låta bli att tänka att varför kan inte jag få se ut som dom? Vad gör dom som inte jag kan? Det är orättvist, men det är så jag tänker.
Men återigen, bra skrivet.
mycket bra skrivet. har kollat in din blogg flera gånger och tänkt "åh nej inte en till sån här blogg som bara handlar om att vara smal och inte äta nått"..men nu det här!
mycket klokt och moget, att bara våga erkäna sånt där för sig själv, det är inte så "bara"...
vet då jag själv håller på och trasslar mig ur en ätstörning sen en lång tid tillbaka.
sköt om dig tjejen, kram!
mycket bra skrivet, du har så rätt i det du skriver. sköt om dig!
Grymt bra skrivet, verkligen.
av detta inlägget blev du från min favoritblogg till min förebild!
Jag har själv inget problem med min syn på mat etc. Men du ska ha en iloge(hur det nu stavas) för att du tagit dig tid för att skriva detta inlägg. Det är ett så viktigt ämne som berör så pass många idag. Bra där!
åh vad bra skrivet! jag försöker verkligen inte tänka på kalorier och allt, men det fungerar inte. jag kan inte, det är som att huvudet och jag är två olika personer :S huvudet tänker men jag gör.
svar: Okej vad mysigt! Ska nog se på en film bara.
Intressant inlägg det här! Jag håller med i det du skriver! Det här är ett ämne som berör många så det var bra att du tog upp det. Jag säger bara: Be Healthy and stay true to yourself!
Svar: Fy fan, jag hatar Melodifestivalen ;(
Du är så jävla bra tjejen.
Bra skrivet.
Så jävla bra skrivet! Du växer verkligen i mina ögon nu efter denna texten! Ta hand om dig tjejen!
Så himla sant! Man tror att ltckan kommer när man blivit "tillräckligt smal" fast man blir aldrig nöjd, aldrig lycklig... För inte fan låter det lockande att svälta sig, spy, tappa hår osv... Det mår man inte bra av. Alla förtjänar att må bra som du skriver!
Du är så himla stark som har skrivit denna texten! Det visar att du inte bara är en korkad rik tonåring som bara får allt hon pekar på. Du verkar så klok nu! Du är en av mina förebild!
Kram
Skitbra inlägg! Du har så rätt så! Stackars din kompis...=/
Jag tror att jag kommer att bli lyckligare bara jag blir smal! Men jag förtjänar inte att må bra nu när jag är så äcklig och tjock... =(
Jätte fin text det här! Du gör mig stolt! Go Delinda! Puss
Jätte fin text det här! Du gör mig stolt! Go Delinda! Puss
Vad kul att läsa ett sånt här inlägg! Skönt att få höra en annan sida av det hela, ur ett annat perspektiv. Du verkar vara en riktigt skärpt tjej. Jag önskar dig en trevlig dag!
:)
P.S. Du är duktig på att skriva! Keep up the good work.
gullig text :) men det hjälper ju inte ändå... att vara smal blir som en besatthet, det går inte att komma ifrån bara för att någon säger åt en att skärpa sig. :)
Väldigt bra skrivit! Att vara smal är verkligen en besatthet. Tyvärr så tror jag att det är så, att om man en gång haft tankar om sin vikt, blir man aldrig av med dom. Det är både på gott och ont. Men ja, din text påverkar en på ett positivt sätt. :)
Alltså "Delinda" det är himla svårt att tro på det du skriver då du hela tiden skriver på ett sätt som känns påhittat och mest som en värld som du vill leva i. Skulle vara lättare att tro på det här om du skrev på ett lite mer jordnära sätt. Känns som att det här börjar avslöja dig lite tyvärr...
AnnaP och Johanna: Tror att Delinda menar att man kan vara smal utan att behöva ha en ätstörning. Har ni hört talas om något som heter äta hälsosamt och röra på sig? Förbränna fler kalorier än vad man äter helt enkelt så blir man inte tjock! Try it! :)
Förnuftigt skrivet, smalast är inte lyckligast men tyvärr är det fortfarande alldeles för många som tror det...
Ditt absolut bästa inlägg hitills. Intelligent, intressant och definitivt helt rätt skrivet.
Håller med, Anna Hellström. Delinda känns som en bluff.
Jag är som hon till vänster, i princip.
Och tro mig, det är inte kul. Jag har varken svultit migsjälv eller något liknande. Jag är bara såhär. Jag kan äta hur mycket som helst, och inte träna : Ändå ser jag ut som jag gör.
Det är inte roligt! Så ni som vill gå ner i vikt osv, tänk på hur det är för dem som vill gå upp i vikt, men inte kan. Det är svårare för oss!
Bra skrivet! Den spinkiga modellen är superäcklig, fattar inte att designen som satte henne på runwayn stödjer detta!
