Ikväll firar vi!
Adam skrev sin tenta idag och den gick tydligen suveränt, så ikväll vill han att vi ska fira. Fira tillsammans bara han och jag. Shit, vad glad han lät i telefonen! Han var helt uppspelt, precis som en liten unge, haha... Men det smittade av sig på mig iallfall. Han kommer och hämtar mig när som helst nu. Ska bli så kul ikväll. Jag har faktiskt saknat honom massor ska ni veta! Fast det skulle jag såklart aldrig erkänna för honom ;)
Hehe... ;)
Haha.. Nu vet jag varför våran mr.T jämt är så kåt och stöter på allt som rör sig.... Hans flickvän är både ful och tjock. Haha... Klart att han inte har någon större lust att ha sex med henne... När det finns annat ögon godis, menar jag... I know it!
Måste skynda mig lite nu, skulle bara hem och hämta en flaska champange och några Bacardi Breezer och sen hem till Jenny. Vi ska sätta lite spänning i våra liv ikväll och behöver därför bli galet fulla. (Tack gode gud för att jag sprang 45 minuter på löpbandet imorse och att jag har gjort 500 situps idag. Proud over myself.) Vem fan bryr sig om att det är torsdag? ;P
Ciao darlings!
Mr.T får oväntat besök
Allt William ville prata med mig om igårkväll var att hans föräldrar hade hyrt en stuga i sälen över sportlovet och nu inte kunde åka och därför så tyckte han att han, jag, Jenny, Anton och några till borde åka dit ist. Bränna kaolrier i skidbacken hela dagarna och festa hela nätterna? Hm.. Svårt val det där... Såklart tyckte jag att det var en lysande idé. Cant wait.
Idag på engelskan så hade vi en vikarie, tydligen så ligger våran lärare mr.T på sjukhus och ska opereras. Jag gillar honom faktiskt trots allt som har hänt, så jag och Jenny tänkte hälsa på honom nu ikväll. Snacka om att han kommer att bli förvånad över att få se oss där. Måste säga att det ska bli minst sagt intressant att se hur hans sambo ser ut om hon nu är där. Fast vi kommer ju såklart vara tusen gånger snyggare och smalare än henne.
Han har alltid varit & kommer alltid att vara min!
Åh, jag fick precis ett sms av Wille. Han är med Jenny nu men han ville komma över hit senare ikväll. Han hade tydligen något viktigt att berätta för mig. Kan inte hjälpa att jag blir grymt nyfiken när han skriver så. Tankarna snurrar runt i mitt huvud... Tänk om han verkligen funderar på att förlova sig med Jenny? Jag vet att Jenny har föreslagit det för honom och hon har pratat om det flera gånger med mig. Och nu när de firar 1år tillsammans på alla hjärtansdag så kanske...
Om det är det som han vill prata om ikväll så vet jag ärligt talat inte riktigt hur jag kommer att reagera... Om jag ska vara helt ärligt så har jag alltid trott att jag och Wille skulle komma att gifta oss en vacker dag... Jag behövde bara få leka av mig tillräckligt innan... Typ tills jag är 30 och redo... Även om Jenny är en av mina bästa vänner så har jag alltid sett på henne och Wille som bara en "fas" i livet... Jag vet ju att han är min när jag vill ha honom... Och det är så som jag vill att det ska forsätta att vara, jag kan inte stå ut med tanken på att en dag när jag upptäcker att mina känslor för honom bara exploderar ut så kanske han inte längre finns där tillgänglig...
Jag vet att det låter som att jag är världens bortskämdaste och omognaste skitunge nu, eftersom jag inte ens varken är kär i eller vill ha ett förhållande med honom nu... but I guess thats just the way I am... ;)
Onsdag
Tråkig rubrik jag vet men jag har iaf haft en toppen bra dag idag. Fick tillbaka ett prov och en uppsats idag, båda med MVG. Nöjd. Vågen visar minus ett kilo idag från i måndags. Lycklig.
Efter skolan så stannade jag kvar tillsammans med Tess i idrottssalen, längesen vi umgicks nu. Gosh, vad vi flummade runt där ett tag, alldeles ensamma med värsta höga musiken, vi sprang och hoppade runt medan vi skrek till varandra för att överrösta musiken. Tess avslöjade att hon har påbörjat en liten affär med en 38åring som är rätt känd och dessutom gift. Trots att jag höll på att dö av nyfikenhet så vägrade hon att avslöja vem det var! Biatch, hehe.. ;)
Sen fick vi för oss att ta fram grejer för att hoppa höjdhopp. Det var något som vi alltid gjorde när vi var yngre, då brukade vi alltid tävla om vem som hoppade högst. Jag kan inte beskriva den känslan när man landar i madrassen och ser att ribban ligger kvar helt orörd... Man känner sig lätt som en fjäder! Och den känslan är svår att ogilla... Haha... Något ringrostiga var vi iallfall, fick pinsamt nog kämpa mig över 1.60m. Tragiskt är ordet.
Vad är det för fel på mig?
Åh, jag fattar ifall "Johnny" tyckte att det var slöseri med energi och tid idag. Gissa vad jag gjorde? Jo, i en hel timme satt jag och småpratade om hur lycklig jag är! Allvarligt, jag bara stängde av. Jag var mitt vanliga jag. Jag lovar att jag verkligen ville, men jag kunde bara inte förmå mig själv att visa mig svag. Jag ville inte låta gnällig och patetisk eftersom jag avskyr sådana människor som tycker synd om sig själva och gnäller ist för att göra något åt problemet.
Jag vill inte verka svag, det är mitt stora problem och jag vet att jag döljer mina känslor jävligt bra. Jag knuffar undan alla mina problem långt in och klistrar på ett leende och envisas med att bara tänka på posetiva saker. Ganska naturligt kanske, men inte så himla praktiskt när man är hos en psykolog.
"Johnny" sa ingenting utan lyssnade bara men innan jag gick så föreslog han att vi skulle prata igen och kanske regelbundet ett tag framåt. Så nästa tisdag igen alltså. Det är nog bra, även om jag har lyckas knuffa undan alla problem just nu och faktiskt lurat mig själv till att känna mig lycklig. Fast som med allt annat så brukar det som döljs under ytan förr eller senare dyka upp igen... Misstänker att det gäller mina "problem" också...
Min "Johnny"
Har inte varit i skolan idag, hade glömt bort (eller snarare förträngt kanske) att jag hade ett prov idag. Så jag hade inte pluggat tillräckligt och hade inte ork att sitta uppe i natt så det är bättre att skippa det helt och göra det när man är förberedd ist för att gå dit och skriva dåligt, det ger mig bara ångest. Och ångest har jag tillräckligt utav redan. Mitt huvud är en enda stor röra. (Hur ska jag göra med baletten? Vad ska jag göra efter studenten? Vill jag egentligen plugga vidare med en gång? Hur ska jag fixa allt mellan mig och Daniel igen? Har jag verkligen inget problem med maten? Hur känner jag egentligen för Adam? William? Zerkan? Är vänskapen med Anton förstörd? Varför spökar Andreas fortfarande i mitt huvud?)
I söndags när jag vägde mig dessutom så hade jag gått upp 1,5 kg. Hur fan gick det till? Dum fråga när jag vet svaret, mycket stress, oro, för lite sömn, för mycket alkohol, mindre träning än vanligt bla. Ändå gav det mig ett litet nervsamabrott och gjorde så att jag ringde till min "Johnny" (min mamma säger alltid så) Mamma har ju växt upp i LA och går själv och pratar med sin "Johnny" tre gånger i veckan och tycker inte att det är varken fel eller konstigt. Här i sverige så gör ju de flesta en väldigt stor grej utav det om man går till en psykolog, man verkar ganska störd i andras ögon helt enkelt.
Själv har jag inte pratat med min "Johnny" på över ett år nu, så det är antagligen dags. Blev iallfall tacksam när jag ringde honom med gråten i halsen i söndags och han lungt sa "tisdag klockan 14.00 hjälper jag dig med allt." Ibland så är det mycket lättare att prata med någon utomstående, okänd som inte riktigt vet vem man är och inte känner personerna som man pratar om. Hm.. Dax att gå dit nu snart.
Fuck you Zerkan!
Nu fattar jag att jag verkligen har lekt med elden när det gäller Zerkan... Hela helgen började så bra på fredagkväll med att vi åt på mitt favoritställe Sturehof, det var jätte romantiskt och Zerkan var så gullig! Efter middagen så åkte vi hem till några av hans vänner... (i förorten, alla var utländska och jag kände riktigt hur dåligt jag passade in bland dem..) Alla rökte på så jag kände mig manad att testa, ville inte vara ännu mer utanför och jag menar lite marujana har väll ingen dött utav? Ibland så är jag så totalt naiv, och verkligen blond... Men jag ville bara inte att kvällen som börjat så bra skulle förstöras. Festen fortsatte, jag minns inte så mycket av den men jag vet att senare mitt i natten så åkte Zerkan och jag hem till hans lägenhet.
Jag måste ha somnat där. Och när jag vaknade upp sent på lördags eftermiddagen så hörde jag röster i lägenheten, bla. Zerkan, men när jag skulle gå ut till dem så märkte jag att dörren var låst. Hade Zerkan låst in mig? Jag bankade på dörren och ropade och då kom Zerkan och öppnade den. Han sa att han var ledsen att han "råkat" låsa dörren, det var inte meningen... Naiv som jag är trodde jag honom och han frågade mig om jag ville ha frukost. Jag sa nej, kände mig så konstig, lite bakfull liksom, gick till toaletten, låste in mig och spydde tills jag inte orkade längre sen tog jag ett varmt långt bad. När jag mådde bättre igen så klädde jag på mig och gick ut till Zerkan.
Ute i köket möttes jag av en för mig helt främande syn, flera utländska killar som snortade upp pulver i näsan. Anfetamin kanske? "De lugnar sina nerver bara" var Zerkans förklaring när jag frågade honom. Jag tittade mig omkring och såg ett par stora plasma tv-apparater och flera lådor stå längs väggen i hallen. Såklart fattade jag att det var stöldgods, även om jag inte riktigt ville tro det om Zerkan. Men hur hade det annars kommit in i hans lägenhet? Jag blev helt ursinnig och sprang ut i hallen, tog på mig skorna och slet åt mig handväskan och rusade ut därifrån.
Utanför så kom Zerkan ifatt mig och ryckte tag i min arm. Han hade inget med det att göra, han bara sålde det vidare försäkrade han mig. "Som om att det inte är ett brott då?" kastade jag ur mig. Zerkans ögon svartnade och han grep mig hårdare om armen, det gjorde så ont att jag skrek till av smärta. Men han vägrade att släppa mig förens jag hade lovat att jag inte skulle berätta för någon. Jag lovade och han släppte mig. Jag sa att jag ville åka hem och han gav mig en puss i pannan och sa: "Okej, min vackra tjej, jag ringer dig." Sen försvann han in i lägenheten igen.
Eftersom min mobil inte hade något batteri och jag därför inte kunde ringa efter en taxi så traskade jag runt ett tag innan jag hittade till tunnelbanan. Åkturen var som i dvala, jag var helt chokad av allt som hade hänt och över hur Zerkans riktiga jag hade visat sig vara. Allt jag kunde känna var besvikelse. Besvikelse och avsky. Hela söndagen så ringde Zerkan, men jag varken orkade eller ville prata med honom, så tillslut stängde jag av mobilen. Aldrig mer att jag vill slösa min tid på honom, allt jag vill säga är "Fuck you Zerkan!" Jag förtjänar bättre.
Size 0 ?
Eftersom jag vet att det är många fler än bara jag som tycker att det är grymt intressant med dokumentärer om "Size Zero" och likande pogram, så tänkte jag därför nu när jag såg att det skulle gå ett sånt pogram på tv idag tipsa er också om det! (Är dock lite sent ute tyvärr, börjar ju snart men om ni ser detta så slå på tven..)Kanal 5, klockan 17.35
Extreme: Celebrities Size 00.
"Amerikansk dokumentär från 2007. För de nya unga Hollywood-stjärnorna blir det hela tiden viktigare att vara supersmala. Här får vi veta vilka som är naturligt smala och vilka som är offer för de alltmer extrema dietmetoderna för att bli smala. Originaltitel: Extreme: Celebrities Size 00."
Jag ska titta på detta medan jag fixar iordning mig för min date med Zerkan ikväll. Wish me luck guys! Puss
Mum, I love you!
Mamma har varit så himla gullig mot mig hela dagen, skämt bort mig och gett mig hur mycket beröm som helst. Behandlat mig som en prinsessa! Mamma shoppade ingenting till sig själv utan vi shoppade bara överdrivet mycket till mig.
Berättade för mamma att jag skulle på date ikväll, vågade dock inte avslöja allt för många detaljer om Zerkan. Tror att mamma skulle svimma om hon visste, haha.
Hittade en helt perfekt svart klänning (med djup urringning i ryggen som jag tycker är så hett), en vit sjal att ha över axlarna och svarta pumps till ikväll. Mamma ordnade även så att Aysha på salongen kommer hit och fixar mitt hår och smink för ikväll.
Jag kommer att vara överdrivet snygg ikväll, nästan för snygg för Zerkan...
It´s friday!
Igår kväll så åkte jag, Jenny och Nella på en mini roadtripp till Uppsala för att hälsa på Sara och Robin. De är syskon och båda arbetar som stylister och försöker sig på en framtid som designers. De bor i New York för det mesta men nu var de hemma och hälsade på. Vi fick massor av tips av dem till vårat projektarbete och det var sjukt kul att höra dem berätta om deras liv i New York, alla kändisar de träffar och hur de försöker att slå sig fram. Jag vill också bo där och jag tror absolut att de kommer att lyckas!
När vi skulle åka hemåt runt midnatt så var jag så grymt trött att jag höll på att somna bakom ratten, körde på strecken hela tiden... Så Nella fick ta över, fast hon inte har kört upp ännu så kör hon jätte bra och jag var så trött... Himla tur att ingen stoppade oss för då hade nog mitt körkort ryckt all världens väg!
Idag så känner jag mig bara så lycklig! Det är fredag och det känns som att hela världen bara ler emot mig! Går inte att förklara den känslan! Nyss kommit hem från skolan nu och har sutit och druckit ny pressad apelsin juice tillsammans med mamma en stund. Hon ville att vi skulle umgås lite idag, så jag ska snart följa med henne ner till salongen. Bli lite bortskämda där och sen ska vi shoppa tillsammans. Ska faktiskt bli kul.
Stor eller liten?
Shit, vad jag är nyfiken, Daniel och pappa har bråkat i telefon i över en timme nu. Jag försökte att höra vad de pratade om lite diskret förut, men pappa fick syn på mig och gick fort och stängde in sig i arbetsrummet. Undrar vad bråket handlar om? Förr hade jag bara lungt kunnat väntat på att de skulle lägga på luren och sen kastat mig över telefonen och ringt Daniel och frågat. Men saker och ting är mycket mer komplicerade nuförtiden mellan oss. Fast jag saknar honom så enormt mycket och bara vill att han ska komma hem och att vi ska vara typ 10 år igen. För då var allt så bra och enkelt.
Kommer på mig själv allt oftare nuförtiden med att önska att jag vore liten igen, lite knäppt när jag samtidigt skulle kunna offra min högra arm för att få gå ut skolan och flytta härifrån så snart som möjligt!
Jag känner mig så otroligt rastlös idag, kan inte koncentrera mig på någonting alls, vilket är väldigt dålig taming eftersom jag har ett stort arbete som ska in imorgon som jag såklart inte har börjat på ännu. Ska nog knyta på mig joggingskorna och springa ett varv runt Djurgården nu och rensa huvudet lite ute i regnet och mörkret. För jag gissar på att det kommer att bli en lång natt inatt. Suck.
Fortsätta i samma mönster eller bryta sig loss?
Tisdag idag och det betyder mycket träning både för mig själv plus att jag undervisar min grupp på tisdagar också. Känns inte alls så lockande längre... Nu på senaste tiden så har jag börjat att tröttna rejält på baletten. Jag hittar ingen motivation till det alls längre. Det är helt enkelt inte kul längre, jag gör det mest för alla andras skull. Det jobbigaste är att det tar upp så mycket av min tid, speciellt på tisdagarna när jag är där typ hela e.m och kvällen. Om jag skulle sluta med balletten vågar jag inte ens tänka på hur alla skulle reagera, även om det känns som att jag gör alla besvikna redan nu, när jag inte anstränger mig så mycket. Jag är inte flickan som vill vara duktigast längre.
SMS
Från Zerkan:
Hey babe! Läget idag? Saknar dig redan och längtar som en tok tills fredag.. Du dissar mig väll inte då? Puss
Från Delinda:
Tja! Bara bra här, själv då? Haha, det vet man aldrig... ;) Puss
Från Zerkan:
Sötnos då... du gör mig orolig nu... Puss
Från Delinda:
Vi ses på fredag, ring mig ikväll! :)
Från Zerkan:
Det kan du lita på :) Har jag sagt att du är världens vackraste kvinna? Puss
Från Delinda:
Haha.. Nej, men smicker funkar alltid ;P
Från Zerkan:
Jag vet, annars skulle jag väl inte slösa tid på det :) Puss
Från Delinda:
Du är smartare än du ser ut ;)
Från Zerkan:
Du skulle bara veta... Höres ikväll då! Puss
"Once on the lips - Forever on the hips"
Varje vecka så gör jag & Jenny ett mat&tränings-schema. Det är mkt lättare att följa det när man är två, för då pressar man sig själv extra mycket eftersom man inte vill vara sämre än den andra.
Denna veckan ska vi ha en kiwi-diet, man får äta max 3st /dag= 64kcal*3=192kcal/dag. (Jag vet att det är lite, men det är mitt val.)
Men ändå så känns det så jobbigt när jag nu sitter här och ska äta den jävla kiwin, jag får bara inte i mig den! Jag tänker på helgens alla drinkar och funderar på hur många kcal de innehöll... Sen räcker det att jag tittar på denna bilden så är jag mätt föralltid. "Once on the lips - Forever on the hips" Orden ekar i mitt huvud.
För många drinkar, för många killar...
Jisses, har inte riktigt återhämtat mig från helgen ännu! Mitt huvud är ett enda kaos av alla händelser och tankar. Måste få skriva av mig lite här. Om ni vill ha kvar uppfattningen av att jag är en snäll och bra människa trots allt (om ni nu trodde det, man kan ju alltid hoppas) -så fortsätt inte läsa!
Hummer-festen var crazy och inte alls så "fin" som vi hade förväntat oss. Alla blev snorfulla rätt tidigt och det blev nästan bråk, men sen så drog de flesta vidare ut. Vi var några som stannade kvar, blev ännu fullare, sjöng singstar och hånglade med alla. Det slutade med att jag och Anton låste in oss i badrummet och hade sex i jacuzzin. Vet inte riktigt varför, men antar att det verkade som en himla bra idé just då.
Lördag hade jag rätt mycket ångest och bosatte mig därför i gymmet. Sen blev det utgång igen, först förfest hos Alex, där Anton betede sig som om att vi hade något på gång. Jag fick helt damp eftersom han är en av mina bästa killkompisar! På Sturecompaniet träffade jag på Emil, ett gammalt ex, så bara för att förtydliga vissa saker för Anton så strulade jag med honom. Stackars Anton, men han måste förstå att vad som än hände i fyllan i fredags så kan vi aldrig bli något annat än kompisar. Jag vill inte förlora honom som vän!
Efteråt så drog jag, Jenny, Wille, Anton, Nella och Emil (som jag bara släpade med mig för att inte Anton skulle bli för ivrig) hem till Wille för att efterfesta lite. Vi körde "snurra flaskan" (man sitter i en ring och snurrar en flaska, den som börjar snurra och den som flaska pekar på måste kyssa varandra eller ta en varsin snaps, det är reglerna). Varje gång som Wille snurrat flaskan och den hamnat på mig så ville han kyssa mig ist för att ta en snaps. Detta gjorde såklart Jenny galen av svartsjuka och tillslut så förbjöd hon Wille att vara med.
När Nella började att må dåligt, så erbjöd jag mig att följa henne hem samtidigt som jag tackade Gud för den bästa ursäkten ever att bara lämna Emil, Anton och Wille där. Var riktigt skönt att umgås ensam med Nella, har inte gjort det sedan det som hände mellan henne och Daniel på jullovet. Vi pratade ut på riktigt och kom fram till hur trötta vi är på alla kåta killar! Man skulle bli lesbisk bara för att slippa dem!
Min "lesbiska-period" varade dock inte så länge, för gissa vem som kom och knackade på hemma hos mig igår? Zerkan. Han sa att han hade saknat mig och hade med sig blommor, sex långa röda rosor, så jag hade ingen anledning att kasta ut honom precis! Vi pratade i flera timmar och jag måste erkänna att jag tyckte att det var sjukt spännande att höra på vad han berättade. Vilket liv han har levt! Iallafall så bestämde vi att vi ska ses på fredag.
Party, party, party!
Ikväll blir det förfest hemma hos Alexander och sen vidare ut, antagligen stures, har redan fixat mig så ska snart dra dit. Är så jäkla sugen på att dansa ikväll!
Btw, har tränat i över två timmar nu ikväll... Var bara tvungen att skryta lite också ;)
Hoppas att ni också släpper loss ordentligt ikväll, babes! Shaka bort alla kalorier från spriten på dansgolvet. Förtrolla de snyggaste boysen. Visa bitcharna där ute på klubbarna vem det är som äger. Jag vet att ni kan. Gör mig inte besviken :)
Hummer-Fest!
Gisses vilken stressig dag det har varit och nu är jag bara hemma och byter om innan jag måste iväg igen. Kommer inte ens hinna träna idag = Ångest. Ska till Anton på "hummer-fest", det är som kräftskivan som man har i agusti men här äter man hummer i januari. Det är enda skillnaden annars är snappsarna och allt annat kvar :) Jag & Jenny ska vara "hummer-flickorna" och vara som lite värdinnor eftersom det kommer runt 50 personer. Vi har även planerat en massa snappsvisor (som vi har skrivit om nu i dag, så att de ska bli lite aktuellare & roligare). Vi har även tänkt att klä oss i rött, så vi har shoppat likadana nya klänningar idag. Älskar den redan. Kommer inte att ha en behå under eftersom den har så djup urringning i ryggen. Hot kommer jag att vara. Tror att det kommer att bli en galen kväll. Fick tillbaka min samhälls-uppsats idag också. Solklart mvg, såklart. Vill ni ha ett hett tips på hur man lätt får mvg på sådana lite mer fria upppsatser med mycket egna åsikter? 1. Ta reda på vilket ämne din lärare brinner för och vart hans/hennes åsikter ligger kring detta (detta ber du en kompis om tex.) 2. Skriv om ämnet. 3. Argumentera för den sidan där din lärares åsikter ligger. Hur enkelt som helst, din lärare kommer att älska dig och du får ditt efterlängtade mvg. Its a "win-win" situation. Man får inte vara dum heller ;P
Ska skriva mer blogg imorgon, bla. ett "beach 2008" tips, men nu ikväll tänker jag bara vara full och typ olagligt snygg :)
Det är så synd att du är så söt!
"Det är så synd att du är så söt,
det är så synd att du är så söt,
Det är så synd att du är så söt,
det är så synd att du är så söt,
Det är så synd att hjärtat är förfört,
det slår som en feber, som allt vore kört,
Vilken otur att hjärtat är förstört!"
Okej, jag är lite tragisk här. Var nyss hos Wille. Gissa vad? Vi kysstes. Herregud vad underbart. Och herregud vad dumt gjort. Vi kom nog på det båda två eftersom vi avbröt oss innan det hann hända något mer. Tur eller bara synd? Okej, jag medger att jag inte tänker så klart just nu, efter alltför många Barcardi Breezer, (Tropical Watermelon-smak) är det försent. Så sliskigt söta dem är! Borde förbjudas.
Jeje, vill att ni ska lyssna på den här underbara låten, den är så gullig så att jag bara inte kan få nog utav den! Lyssnar bara om och om igen. Hittade tyvärr ingen bättre video, men det var ju egentligen bara låten som jag ville ha. Men nu blir väll ni Tokio Hotel- fans glada iaf ;)
Spänning eller Trygghet?
Jag träffade Zerkan igår. Först åkte vi runt lite i hans bil och sen åkte vi hem till honom. Satt och pratade lite, men det kändes lite stelt så det var därför som jag mer än gärna tackade ja när han frågade om jag ville ha ett glas vin. Flera glas senare så kysstes vi iallafall och det började att hetta till lite. Men vi blev avbrutna av att det knackade på dörren. Zerkan gick och öppnade och jag hörde dem snacka på deras språk ute i hallen. Rösterna blev högre och ilsknare. Zerkan kom in i vardagsrummet till mig och låste upp en låda i en byrå och tog ut ett "paket" som han gav till den andra killen. När han hade gått frågade jag Zerkan om det och ja det var knark som han langade.
Efter detta så var stämningen som bortblåst och jag ville bara hem, så jag ringde efter en taxi. När jag kommit hem så sprang jag bort till William som bara bor några hus bort, jag kände att jag behövde vara med någon som var trygg. Wille har alltid varit min trygghet, no mather what, så har jag alltid haft en varm famn att krypa ihop i hos honom. Han tröstade mig, pussade mig i håret och sen somnade vi tillsammans och försov oss imorse. Jag kan inte göra något annat än att älska den killen!
