delindaaa

God morgon! Sorry, blev aldrig att jag bloggade klart igår, jag ringde Daniel och fick sen rusa iväg till träningen och sen blev det bortglömt. Jaja, Daniel var det ja, han smsade mig ju att jag skulle ringa honom för att det var "viktigt". Helt nervös blev jag eftersom vi knappt har någon relation alls längre, vi har glidit ifrån varandra så grymt mycket sedan han flyttade till London. Därför tyckte jag att det var konstigt att han ville att jag skulle ringa honom även om jag innerst inne blev jätte glad och tänkte att han säkert saknar mig och vill att vi ska ta upp kontakten igen. Ja, jag är barnsligt naiv, så när jag ringde så blev jag såklart besviken.
Daniel ville att jag skulle flytta över pengar till hans konto utan att pappa fick veta något. Inte ett ord sa han om att han saknade mig, inte om hur dumt det hade blivit sist jag var i London eller att han var ledsen för att vi inte hade träffats då. Inte ett ord, han frågade inte ens hur det var med mig, fattar ni?! Därför blev jag sur när han ville att jag skulle hjälpa honom att smuggla över pengar till honom bakom ryggen på pappa. Så jag ifrågasatte varför han behövde ha pengar. Vad skulle han ha pengarna till? Varför ringde han inte till pappa? Var alla hans pengar slut? Jag vet ju att pappa sätter in en stor summa pengar till honom varje månad, plus att han nu även har tillgång till en stor del av hans fonder eftersom han är över 21 år. Inte kan väll allt vara slut?
Såklart fick jag inget svar av Daniel, han sa att det blivit "något fel så att han inte kom åt pengarna". Gud så dåligt han ljuger. Bara tanken på att han ljuger mig rätt upp i ansiktet gör mig så ledsen, att dessutom veta att han vet att jag vet att han ljuger men inte bryr sig... Varför vill han inte berätta för mig vad som har hänt? Jag skulle ha förstått, jag skulle ha gjort det!!!
Egentligen så ville jag bara slänga på luren och strunta i honom och hans jävla pengar. Ville straffa honom för att han inte vill anförtro sig till mig så som han brukade, för att han inte längre bryr sig om mig. Skrika, spraka och spotta på honom. Visa hur ont det gör, få honom att förstå att jag saknar honom så jävla mycket. Men såklart skulle jag aldrig kunna göra så mot honom. Ist smet jag in i pappas arbetsrum, loggade in med hans dosa på internetbanken och skickade snabbt iväg 15000kr till Daniels konto, loggade ut och smsade "klart" till Daniel. Fick inte ens ett tack tillbaka.
Ångrar mig lite nu, men vet att jag gjorde rätt för jag skulle aldrig kunna stå ut med tanken på att Daniel skulle bli besviken på mig. Vad som känns jobbigt är att jag är orolig för Daniel. Vart har alla hans pengar tagit vägen? Om han bara har shoppat upp allt så skulle han väll inte ha några problem med att ringa pappa och be om mer? Nej, det känns som att han råkat i trubbel. Jag önskar så att han ville berätta för mig, att jag skulle betyda så mycket för honom att han skulle vilja anförtro sig åt mig. Jag vill att han ska bry sig om mig, vilja veta saker om mig, jag vill kunna berätta för honom om allt som hänt, med Wille och Adam och allt annat. Men jag tror inte att han ens skulle orka lyssna....
Oj, blev massa svammel här nu, men var tvungen att skriva av mig lite. Hände dessutom en skitjobbig sak på träningen igår, berättar det snart ska bara springa iväg till skolan på en lektion först. Hörs sen. Puss